Protest i hopp om frihet

LULEÅ.
Frige våra kamrater!

Med de ledorden hölls i lördags en sittande demonstration för de fängslade studenterna i Iran.

-Vi hoppas att det här ska leda till att andra organisationer stödjer vår kamp, säger Farzad Samimi Rasekh, ordförande i Iranska flyktingars riksorganisation Luleå.

Det är ungefär så lugnt det kan bli en timme innan affärerna stänger en vanlig lördag. Folk shoppar, fikar, flanerar Storgatan upp och ned. Precis i mitten av stan, alldeles utanför Smedjan, är det dock något som inte riktigt är som det brukar. Från en enkel bergsprängare, placerad på en enkel pall, upprepas ett telegram om och om igen. De förbipasserande upplyses om 60 studenter som just nu sitter fängslade i Iran. Utan rätt till att träffa någon advokat. Utan rätt till att träffa sina anhöriga. Allt för sina åsikters skull.

-Vårt huvudmål är att väcka intresse hos alla organisationer och föreningar som arbetar för demokrati och frihet. Att de ska stödja vår kamp och att regimen i Iran ska släppa de fängslade studenterna omedelbart. Att tortyren och misshandeln ska upphöra, säger Farzad Samimi Rasekh.

Riskerar fängelse
Han är själv iransk flykting och har inte varit hem på sju år. Skulle han återvända, riskerar han att fängslas för sina politiska åsikter, som liksom de fängslade studenternas inte faller den sittande iranska regeringen i smaken. Sedan december förra året har dock Farzad uppehållstillstånd i Sverige och kan känna sig trygg. Här kan han utan att riskera fängelse och misshandel, försöka sätta press på regimen i hemlandet.

-Jag önskar och hoppas att om vi kämpar så händer det något. Gör vi det inte, händer ingenting, säger han. Som ordförande för Iranska flyktingars riksorganisation i Luleå står han, tillsammans med Rättvisepartiet socialisterna, som initiativtagare till protestaktionen på Storgatan. Och liknande demonstrationer hålls samtidigt på andra håll i landet och världen.

Stark studentrörelse
Men varför händer det här i Iran just nu?  

- Det började redan i december, då studenterna i Iran alltid demonstrerar. Studentrörelsen i Iran har nämligen alltid varit stark. Och tillsammans med kvinno- och arbetarrörelsen växer motståndet mot regimen allt mer, säger Farzad Samimi Rasekh.

- Regimen är rädda för att bli krossade.  

En del av de studenter som idag sitter fängslade, har alltså varit det sedan december förra året. Och en stor del av hoppet för dessa sägs hänga på just omvärldens reaktioner.  

När Farzad och de andra talarna från Iranska flyktingars riksorganisation Luleå och Rättvisepartiet socialisterna lägger ned mikrofonen, slås bergsprängaren åter igång. De förbipasserande tittar undrande, en del tar ut kurvan runt de få samlade lite extra, och fortsätter sedan Storgatan fram.  

Fakta

Fängslade studenterna i Iran

Studentrörelsen, tillsammans med kvinno- och arbetarrörelsen, är de som idag sätter störst press på regimen i Iran. I landet benämns den 7 december till och med som Studenternas dag. Det sedan 1953 då ett flertal studenter dödades av polisen under demonstrationer mot den dåvarande Shahregimen. Vid samma tidpunkt varje år efter detta, har studentrörelsen anordnat protester. Något som regimens säkerhetsstyrkor reagerat starkt emot. En del av de studenter som idag sitter fängslade, har alltså varit det sedan 7 december förra året. Utan rättegång och utsatta för både misshandel och tortyr.

Frige alla arresterande studenterna i Iran! 

Mitt namn är Violet. Jag kommer från Iran och hör till armeniska folket och är kristna i ett muslimskt land. Där armenierna fortsätter kämpa för sina rättigheter trots det islamiska förtrycket. 

Under 28 år en hel Iranska befolkning är i fångenskap av ett fascistisk religiös styre som sugit blodet på sitt egen befolkning. En regim som har mördat, stenat, fängslat och torterat med alla möjliga omänskliga metoder genom att missanvända folkets tro på religion och manipulera dem. 

Hundratals studentaktivister har arresterats och greps under protester mot förtrycket i Iran de senaste månaderna. De är nu tillfångatagna och utsätts för våld. Ingen möjlighet för studenter att träffa sina anhöriga, ingen juridisk rättighet.

Sedan den konservative presidenten Mahmoud Ahmadinejad tillträdde förra året gör all ständigt för att krossa kvinnorörelsen, studentrörelsen och fackföreningsrörelsen i landet. 

Nu känner regimen sig hotad, både inifrån och utifrån och de är rädda för motståndet som växer och radikaliserad för varje dag. Systemet drabbar kvinnorna särskilt hårt. En kvinnlig student kan avstängas om man kommer på henne med att skratta tillsammans med en främmande man . Det anses vara en sinnlig inbjudan till synd!  

Vi exiliranier och bland annan armenier har tvingats ut ur landet för att söka frid och trygghet någon annanstans. Förtrycket som visar sig på tusen olika sätt och ny våg av avrättningar i Iran, en mänsklig katastrof, varnar organisationer för de mänskliga rättigheterna. 

Det är inte något överdriven att kvinnor som är mest utsatta för mullornas politik i mer än 28 år, att tvingas dölja sitt hår på gatan, Att ett mans vittnesmål är värt lika mycket som två kvinnors vittnesmål höjer inga ögonbryn längre.  

Hur agerar västvärldens politiker mot det islamiska kvinnoförtrycket i Iran? Så länge iranierna får vara offer för regimen verkar det vara helt okej. För västvärlden är det viktigt att den islamiska republiken kan fortsätta existera utan atombomber och antisemitism. 

Idag studenterna och övriga politiska fångar förväntar sig all stödd och solidaritet. 
 

Hertsökyrkan i Luleå

                                                   Violet Dehbashian                                                                    2008-02-16